“Världen börjar med barnen”.  - Maria Montessori                     
 

Maria Montessori

Maria Montessori föddes i Italien 1870. Baserat på hennes kunskaper som doktor (Italiens första kvinnliga doktor) och som professor i Pedagogik och Antropologi, samt på hennes egna erfarenheter av att arbeta med barn, utvecklade hon Montessoripedagogiken:

”Jag har studerat barnen, jag har tagit emot vad de givit mig, formulerat det och det är detta som kallas montessoripedagogiken.” (Maria Montessori)

En av milstolparna i Montessoripedagogikens utveckling skedde 1906, då Maria Montessori blev ombedd att starta en skola inom ett bostadsprojekt i slummen i San Lorenzo i Rom.  "Casa de Bambini" (Barnens Hus), som hon kallade skolan för, fokuserade på att lära eleverna sätt att utveckla sina egna färdigheter i en takt som de själva bestämmer. Denna princip beskriver hon som "spontan egen-utveckling". Principen, kombinerad med Maria Montessoris egen-utvecklade pedagogiska material, bevisade att oavsett social bakgrund och begåvning gjorde barnen stora framsteg när de arbetade efter Maria Montessoris pedagogik. Det är under tiden på Casa de Bambini (1907 – 1909) som Montessoripedagogiken föds.

Efter det framgångsfulla arbetet på Casa de Bambini lämnade Maria Montessori sitt arbete som läkare. Resten av sitt liv dedikerade hon till att vidareutveckla pedagogiken, samt till att informera/utbilda pedagoger runt om i världen om den pedagogiska filosofi som barnen i Rom givit henne.

Sensitiva perioder

Maria Montessori upptäckte att inlärning kan underlättas om den anpassas efter barns utvecklingsstadium. En sensitiv period är en tid då barnet är extra mottaglig för att lära sig en ny färdighet; dvs barnet har känslighet för att utveckla en speciell talang. Vilken känslig period barnet kommer att gå igenom beror på ålder, i vilket utvecklingsstadium barnet är i och speciellt vad barnet behöver lära sig vid den tiden. Här följer en beskrivning av några av de olika sensitiva perioderna som barn 1-6 går igenom:

Ordning: som inte får förväxlas med att barnet är pedantisk, men betyder istället att barnet har ett behov av ordning i sin miljö.
 
Sinnena: genom att använda sina sinnen lär sig barnet att se skillnader och likheter i  miljön, så som färger, dofter och olika ljud.
 
Språket: barnet hör, absorberar alla ljud runtomkring och har tidigt förmågan att kunna skilja på ljud och språk, och därför kommer barnet att absorbera språket i den närmaste omgivningen. Genom att omedvetet koncentrera sig på strukturen av språket, lär sig barnet språket. Barn kan även absorbera och lära sig två eller flera språk på en gång. Utvecklingen av språk främjar barnets självständighet, och det är viktigt för barnets kognitiva, intellektuella och sociala utveckling.
 
Motorik och rörelse: under den sensitiva perioden för rörelse lär sig barnet att gå. Denna period fortsätter även under förskoletiden då barnen utvecklar sina övriga grov- och finmotoriska färdigheter.
 
Det sociala samspelet: när barn är i den sensitiva perioden för social utveckling blir de medvetna om att de tillhör en grupp. Den här perioden börjar när ett barn blir intresserad av att etablera relationer och socialisera / samarbeta med andra. Denna känsliga period är viktig eftersom den väcker barnets intresse att bli en del av samhället men den främjar även barnets utveckling som individ.

Som Montessoripedagog är det viktigt för barnets utveckling att observera vilken/vilka sensitiva perioder barnet befinner sig i, för att sedan kunna erbjuda aktiviteter på förskolan och i Montessoriklassrummet (dvs. Montessorimaterial) som stimulerar barnets utveckling.  
 
Montessoriklassrummet

Montessori hävdade att barn inte bara tittar på sin omgivning utan istället absorberar barnet omedvetet sin omgivning; Hon kallar detta fenomen "det absorberande sinnet".  Det absorberande sinnet bidrar till att barn lätt kan lära sig nya färdigheter och kan förklaras så här; Miljön absorberas och blir en del av vem barnet är. Därför lägger Montessoripedagogiken stor vikt vid hur den pedagogiska miljön är utformad.

Alla möbler på Montessoriförskolan är anpassade efter barnens storlek och alla aktiviteter/Montessorimaterial på hyllorna är lättåtkomliga för barnen att själva ta fram och ställa tillbaka. Genom att ha frihet kan barnet välja de aktiviteter som kommer att gynna barnets utveckling. Vilka/ vilken sensitiv period barnet befinner sig i, kommer då att influera vad barnet väljer att jobba med i Montessoriklassrummet. Genom att ha frihet och få välja själva, lär sig barnen också att fatta sina egna beslut. Detta främjar utvecklingen av barnets viljestyrka, vilket i sin tur skapar självständighet.

Montessoriklassrummet är uppdelat i olika områden, som ämnar att stimulera olika intressen/utvecklingsområden/sensitiva perioder hos barnen. Alla områden består av olika Montessorimaterial. Montessoris idé om att inlärning handlar om att gå från det konkreta till det abstrakta har influerat hennes pedagogiska material. När ett barn väl har förstått ett moment, är det dags att lämna materialet och lösa uppgifter på abstrakt väg. Alla Montessorimaterial har ett specifikt pedagogiskt syfte och de flesta material är självrättande, vilket innebär att barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själva se, att de lyckats med en uppgift. Samtliga områden i Montessoriklassrummet hänger mer eller mindre ihop, så att de tillsammans följer och främjar barnets hela utveckling. Dessa områden är :

”Praktiska livet”: praktiska övningar tex. hälla vatten i ett glas, putsa skor, diska, pressa apelsin, skala morot, sopa golvet, och “Klädramarna” där barnen knäpper knappar, stänger/öppnar en dragkedja, knyter rosetter etc. Dessa övningars syften är tex. att stimulera barnets finmotoriska utveckling och självständighet.

Sensoriska materialet: sensoriska övningar som består av t.ex. “Längdstängerna” (jämförelse av olika längder), “Färgsolen” (jämförelse av olika färgnyanser), “Rosa tornet” (jämförelse av olika storlekar), “Ljuddosorna” (jämförelse och matchning av olika ljud). Det sensoriska materialet tränar barnens olika sinnen såsom: syn, känsel, hörsel, smak och luktsinne. Det sensoriska materialet ger även barnen möjligheter till logiskt tänkande vilket indirekt förbereder dem för matematikmaterialet.
 
Matematikmaterialet: Övningar som t ex ger barnen en taluppfattning och tydliga begrepp om räkneoperationer. Matematikmaterialet består tex. av “Räknestavarna” (där barnen parar ihop en viss mängd med tillhörande siffra), “Räknemarkörerna” (där barnen parar ihop mängd/antal markörer med siffra och bygger ett mönster, som på ett visuellt sätt, introducerar begreppet: jämna och ojämna tal), “Räknespolarna” (där barnen parar ihop antal med siffra i olika fack, och konceptet noll introduceras på ett konkret sätt då ett fack med siffran noll lämnas tom).
 
Språkmaterialet: Material som tex. “Sandpappersbokstäver” där barnen kan känna med fingrarna hur man skriver bokstäverna samt stora rörliga alfabetet där barnen bygger egna ord med stora bokstäver.

Kulturmaterialet: Material och övningar som inkluderar geografi, historia, och biologi. Några exempel på Kulturmaterial som finns i Montessoriklassrummet är: olika “Terminologi kort” (kossans delar, myrans delar, olika svampar, olika vårblommor etc.), “Världsdels-lådor och pärmar” (innehållande bilder/föremål med djur, natur och kultur från olika världsdelar) och olika “Kartpussel” (dvs pussel där bitarna är världsdelarna, eller de olika länderna i varje världsdel).
 
Montessoripedagogen

Maria Montessoris citat “Hjälp mig att göra det själv ” beskriver Montessoripedagogens roll på ett bra sätt. Denna tanke grundar sig på barnens inneboende strävan efter att uppnå självständighet, och utvecklas till en egen individ/personlighet. Montessoripedagogens roll blir då att ta vara på denna strävan genom att hjälpa barnen att lära sig själva genom egna erfarenheter och med vägledning. Barnen på Montessoriförskolan lär sig själva på så sätt att tex. klara av vardagsuppgifter på egen hand, eller att kunna tänka självständig och komma på egna lösningar på problem/aktiviteter. Som Montessoripedagog strävar vi också efter att framförallt väcka barnens nyfikenhet, att ta till vara på deras intressen, och att se till varje barns individuella behov. Att följa barnet är också något som vi lägger stor vikt vid, dvs. att genom samtal och observationer av och med barnen följa varje barns individuella utveckling och erbjuda dem möjligheter att utforska sina intressen och se till deras behov.

Montessoripedagogens uppgift är även att visa/presentera alla de olika Montessorimaterialen i klassrummet för barnen, vilket både kan ske enskilt eller i grupp beroende på vilket material det är. Genom att presentera materialet/aktiviteten så visar Montessoripedagogen hur barnet kan använda materialet. Montessoripedagogen belyser även materialets/aktivitetens specifika syfte/koncept inlärningsområde genom presentationen. Vilket material som ska presenteras beror på i vilket utvecklingsstadium ett barn/barnen befinner sig i, eller vilket material som barnet/barnen redan har jobbat med.